Down, set, go

Inom loppet av 11 dagar har jag jobbat sex nattpass och ett mellanskift, utöver min ordinarie arbetstid hållt i två gruppintervjuer och sex individuella arbetsintervjuer inklusive allt för och efterarbete, varit på en utbildning på Scandinavium, druckit ohyggligt många drinkar och kört all in en kväll/natt/morgon, ätit middag ute med vänner, packat ner en hel lägenhet, flyttat och börjat borra och packa upp i den nya lägenheten.. Och jag undrar varför jag är trött? Det är en jävla tur att jag har haft bästa hubster med mig på jobb inatt! Annars hade jag nog avlidit och kanske råkat slå ihjäl någon på kuppen.. All stress har verkar kortat ner stubinen maximalt. Men snart är det långledigt och skåne som står på schemat :) Nu ska jag fan sova sönder sängen!

If I had a chance for another try,
I wouldn't change a thing
It's made me all of who I am inside
And if I could thank god
That I am here, and that I am alive
And everyday I wake
I tell myself a little harmless lie
The whole wide world is mine

Alltså nu är vi här igen. Jag ligger mör som en grytstek i sängen och har ett ömmande arsle och ett bokat pass på gymet. VARFÖR kan jag inte bara redan vara biff? Jag är trött på att vara ofit nu! (Där ville min autocorrect skriva ogift, men det stämmer minst lika bra). Igår gick vi rundor på ramberget och hobbytränade lite på toppen, skrapade ihop totalt 8 km. Det är nog ett par mil kvar innan beach 2012. Man kanske borde anmäla sig till något lopp för att öka motivationen?

Vi HADE planer på en lugn hemmakväll.. Nämnde jag att vi är tre pers? Hujedamej, vart fan ska den här kvällen sluta? Kippis!

Föllsedagsfrukost. Nuff said! Nu ska jag dricka upp min champagne och vingla iväg på en shoppingtur på stan. På återseende!

Det är en jävla tur att jag har klipptid imorgon. För det är en redig morgonfrilla/knullrufs/rakt afro jag för tillfället ligger inne med. Tycker att det var rätt kul att äntligen kunna headbanga med håret. Älskling tycker jag ser ut som idiot. Hon ville varken följa med mig till Coop eller ut med hunden om jag såg ut såhär. Så, som sagt, det är tur att en har klipptid imorgon.

Jag längtar till helgen! Det kommer att bli ett jävla röj, vilket var sjukt längesen. Dessutom längtar jag efter att få vara ledig med min älskling hela veckoslutet, det var också alldeles förlänge sedan sist. Kommer fan att peppa ända till lördag!

Det var high life på jobb inatt. Efter att ha gått mellan i ett bråk, lagat diverse krånglande kassamaskiner och kortterminaler, råkat ryta till mot medarbetare som för tillfället mer kändes som motarbetare, släckt en brinnande micro och löst alla mindre och större problem som kom i vår väg tänkte jag att jag verkligen gett allt för att leda nattens skift i rätt riktning och att jag kunde slappna av lite i rollen som arbetsledare, för nu var det ju bara "sista timmen kvar". Smet ut på en snabb cigg och gick sedan in på kontoret för att räkna en kassa tillsammans med en medarbetare, varpå hon säger "det händer något där ute". Kommer ut till världens slagsmål/misshandel med en grupp killar som ligger ner och sparkar på varandra. Killen som fick mest stryk var självklart den som inte alls var intresserad av att bråka, och efter att han blivit framsläpad till kassalinjen (av en såndär sällsynt hjälte med civilkurage) fick jag och hans vän upp honom på benen igen och såg till att han var i säkerhet medans EN polis, den enda som först kom till platsen (snacka om gravt underbemannad!) härjade fram som en buffel mellan de som inte riktigt ville avsluta bråket där. Tillslut lugnade situationen ner sig och polisen (som nu fått sällskap av ganska många kollegor) omhändertog några, den stackars killen fick vård och vi kunde återgå till vårt arbete. Det var inte förän efteråt, när jag stod och pratade med min skiftmedarbetare, som jag insåg att jag hade någon annans blod på mina händer. Det var rätt svårt att somna vid nio imorse med en puls som fortf var uppe i taket.

Men nu är det fan nya tag. Tar en tur med hunden och drar sedan till gymet innan jobb, man lär ju få biffa till sig lite extra inför nattens bravader. Tydligen händer vadsomhelst på avenyn. Vart är alla "goa gubbar" kan man fråga sig?

Ni vet när man träffar någon och det liksom uppstår en krock. En bra sådan, men likväl en stor jävla krasch. Det brakar och brusar, slår gnistor, glittrar, svider och kittlas litegrann. När man plötsligt finner sig framför en annan människa och ser sig själv lite på avstånd, fast ändå precis här och nu, alldeles förvirrande, bli högröd i ansiktet av lycka, frustration, ett emotionellt fylleslag som får hela världen att snurra.. Fastän ni står alldeles stilla, här och just nu, fast ändå flera mil och år härifrån. När allt annat försvinner. Fast allt annat är allt du försöker tänka på. När du finner dig själv bli generad för första gången sedan pubertetens tarvliga hångelförsök. När du känner dig hel, fast naken, ihålig och genomborrad av en blick som liksom verkar se din själ mer än själva massan som fysiskt utgör dig. Din kropp. Dina ord. Den du som alla andra ser. När du själv börjar tappa greppet om vem du är, vad du känner, vad du prioriterar. Och du inte vet vad det är som händer, men du kan inte slita blicken, du kan inte gå därifrån.. Så du tillåter, fast ändå motvilligt på något vis, dig själv att drunkna i ögonblicket, känslan, i vad det än är du inte kan sätta fingret på. Och året efter, när röken lagt sig, när du insett att det är just där du ska vara.. När vardagstristessen försöker smyga sig på. Där och då känner du dig plötsligt lika naken, liten, generad och fascinerad igen. Allt på grund av en blick. En beröring. Ett leende. Och ännu en gång är allt nytt. Och du förbannar dig själv för att du måste åka iväg och jobba hela natten. Men någonstans finner du tröst i att vi har resten av livet på oss att somna och vakna tillsammans. Lite sådär snurrar det i mitt huvud just nu.

Hur kommer det sig att man alltid tar fram en kniv när man dukar, även om man inte har för avsikt att använda den? Och sen lägger man den i disken, fastän den är ren!? Ärligt talat, jag fattar inte..