Note to self
Detta är verkligen det sista jag behöver just nu. Känns lite som att världen konspirerar mot lyckan ibland. Precis när det känns som allt ska lösa sig dyker det ena problemet upp efter det andra, men trots det vägrar jag deppa ner mig. Livet går vidare.
Tråkigt bara att livet just nu består av att lägga den mesta energin på att grubbla över ett problem som ändå inte är mitt att lösa. Borde istället ägna min tid åt att ordna allt innan flytten och kanske ta en tur till fabror doktorn. Tror att jag lever lite i skydd av den första läkarens inkompetens. Vet att alla prover som bör ha tagits inte uppmärksammades och att en nogrannare utredning av mina besvär är att föredra, men eftersom hon inte drog upp hälften av alla möjliga orsaker till mitt tillstånd låtsas jag som att allt är bra.. För hon hittade ju faktiskt inget fel? (Fast det är ju svårt att finna något när man inte ens söker.)
Är det stressrelaterat ligger jag iaf illa till med för många arbetstimmar och tidernas största mytomandrama som fyller min vardag, det gör ju inte direkt saken bättre. Men ska jag vara ärlig så är jag fruktansvärt oärlig när jag skyller mitt oengagemang till att boka en tid hos läkaren på tidsbrist, egentligen är jag bara fruktansvärt rädd för vilket svar han kommer att ge mig. Då är det bättre att låtsas som det regnar.
För tillfället kväver jag obehagskänslan som kryper runt i kroppen och ser istället fram emot våren, solen, magaluf och min lilla skitetta på gamla väster. Vi får ta itu med världen en annan dag.
Sleepless hours spent in bed
I choke on words that's never said
Nerves are tangling up inside
(Got ever so much too hide)
Tråkigt bara att livet just nu består av att lägga den mesta energin på att grubbla över ett problem som ändå inte är mitt att lösa. Borde istället ägna min tid åt att ordna allt innan flytten och kanske ta en tur till fabror doktorn. Tror att jag lever lite i skydd av den första läkarens inkompetens. Vet att alla prover som bör ha tagits inte uppmärksammades och att en nogrannare utredning av mina besvär är att föredra, men eftersom hon inte drog upp hälften av alla möjliga orsaker till mitt tillstånd låtsas jag som att allt är bra.. För hon hittade ju faktiskt inget fel? (Fast det är ju svårt att finna något när man inte ens söker.)
Är det stressrelaterat ligger jag iaf illa till med för många arbetstimmar och tidernas största mytomandrama som fyller min vardag, det gör ju inte direkt saken bättre. Men ska jag vara ärlig så är jag fruktansvärt oärlig när jag skyller mitt oengagemang till att boka en tid hos läkaren på tidsbrist, egentligen är jag bara fruktansvärt rädd för vilket svar han kommer att ge mig. Då är det bättre att låtsas som det regnar.
För tillfället kväver jag obehagskänslan som kryper runt i kroppen och ser istället fram emot våren, solen, magaluf och min lilla skitetta på gamla väster. Vi får ta itu med världen en annan dag.
Sleepless hours spent in bed
I choke on words that's never said
Nerves are tangling up inside
(Got ever so much too hide)
