På väg
NU har jag äntligen kommit fram till vad jag vill bli när jag blir stor. Fyfan vilken lättnad! Vägen dit kommer att vara låååååång och svår och stundtals säkert otroligt tråkig, men det kommer att vara värt det i slutändan. Egentligen har jag vetat att det är just detta jag borde utbilda mig till sedan barnsben, varför glömmer man bort sådant på vägen? Önskar att 9-årige lill-ranta kommit och gett mig en käftsmäll med tillhörande visdomsord någon gång under de senaste månaderna då jag våndadts och näst intill dränkt mig själv i framtidsångest. Nu ska jag bara lista ut hur jag ska få allt att gå ihop, men det löser sig säkert :) Det var längesen jag var såhär motiverad till något alls.
Förövrigt jobbar jag fortfarande alldeles för mycket nätter, men efter fredag blir det ändring på det och septembers schema glänser av lite mer humana arbetstider. Då hinner jag förmodligen ha ett liv och njuta av den vackra höstsolen också. Lovely!
Måste även tillägga att söndagspromenaderna på denna sidan stan är något helt annat än in the hood. Visst saknar jag skogen, och jag skulle gissa att även min ludne lille herre till promenadsällskap grämer sig lite över att inte längre kunna jaga älgar i buskagen.. men det är något otroligt rofyllt över en lång promenad längs hamnen. Vatten, what's the hangup? Har varit totalt vattenkåt så länge jag kan minnas, som om strömmarna på något vis hjälper till att föra alla osorterade tankar i hamn och placera dem i lämpliga förvaringsutrymmen i bakhuvudet.
Baby, come back
Då var augusti och skolstarten här.. vilket innebär att min ovana att råka gå hemifrån utan jacka börjar staffa sig och dessutom har jag blivit gräsänkling.. Vettefan hur jag ska lyckas uthärda att ha kärleken på andra kusten hela hösten, men jag roar mig bäst jag kan. Det hela resulterar i att jag blir väldigt frustrerad och rastlös, vilket leder till att jag utforskar min kreativa ådra nattetid (oftast utan att åstadkomma något som helst vettigt). Jag sa till kärleken att jag skulle skriva en komtillbaka-låt.. Tror att hon kanske tänkte att det skulle bli något fint och romantiskt. Men nej nej nej! Jag jobbar inte så!
Såhär blev det:
Och ja, jag VET att det är dåligt.
Det SKA vara det!
Det är ju förfan där charmen ligger :)
När fan blev det höst?
Yep, det är en sån dag.. men vad gör det när man har världens bästa sällskap?
Vi botgör med kärlek, te, bra böcker och mys!
<3
Baby <3
