På väg
NU har jag äntligen kommit fram till vad jag vill bli när jag blir stor. Fyfan vilken lättnad! Vägen dit kommer att vara låååååång och svår och stundtals säkert otroligt tråkig, men det kommer att vara värt det i slutändan. Egentligen har jag vetat att det är just detta jag borde utbilda mig till sedan barnsben, varför glömmer man bort sådant på vägen? Önskar att 9-årige lill-ranta kommit och gett mig en käftsmäll med tillhörande visdomsord någon gång under de senaste månaderna då jag våndadts och näst intill dränkt mig själv i framtidsångest. Nu ska jag bara lista ut hur jag ska få allt att gå ihop, men det löser sig säkert :) Det var längesen jag var såhär motiverad till något alls.
Förövrigt jobbar jag fortfarande alldeles för mycket nätter, men efter fredag blir det ändring på det och septembers schema glänser av lite mer humana arbetstider. Då hinner jag förmodligen ha ett liv och njuta av den vackra höstsolen också. Lovely!
Måste även tillägga att söndagspromenaderna på denna sidan stan är något helt annat än in the hood. Visst saknar jag skogen, och jag skulle gissa att även min ludne lille herre till promenadsällskap grämer sig lite över att inte längre kunna jaga älgar i buskagen.. men det är något otroligt rofyllt över en lång promenad längs hamnen. Vatten, what's the hangup? Har varit totalt vattenkåt så länge jag kan minnas, som om strömmarna på något vis hjälper till att föra alla osorterade tankar i hamn och placera dem i lämpliga förvaringsutrymmen i bakhuvudet.
Kommentarer
Trackback
