Down, set, go

Vaknade alldeles för tidigt och förbannade mig själv över att jag inte kunde somna om, skulle nämligen jobba natt.. Vilket kanske inte är så käckt när man varit uppe sedan 8. Är dock rätt nöjd med att äntligen ha hittat någon sorts dygnsrytm som faktiskt låter mig sova om nätterna och skapar mer energi för produktivitet under dagarna. Borde hitta ett jobb som låter mig rulla vidare på den här rytmen. Till min stora lycka fick jag sms från chefen som undrade ifall jag kunde tänka mig att köra mellanskiftet ist, alltid är någon arbetsledare sjuk. Så tur i oturen, behöver inte tvinga hit herr blund igen. Dricker ist morgonkaffe i sängen innan tvättstugan kallar, med världens bästa sällskap.

- Hur stort är det då?
- Kanske i dm i kvadrat..
- Hallååå, du pratar med MIG!
- Men 1 dm uppifrån och ner och en dm i sidled.
- Jaha, du menar tolv cm?
- Men lilla stumpan, en dm är tio cm!!
- Jaha, jag tänkte dussin - deci.

- Men innan jag får barn själv vill jag typ att en kompis *host* du *host* skaffar en som jag kan öva på..
- Du ska fan inte tappa min unge i marken!

Morgonen rullade på i sedvanlig ordning.. Gick upp, svor över att klockan var för lite, gav sängen en trånande blick, drack kaffe, åt frukost, gick ut med hunden, väntade på bussen (som givetvis var sen, som alltid på morgonen), kom till jobb, tog en latte, jobbade.. I en timme. Sen gick det utför. Lyckades trampa ner i en öppen golvbrunn och skada benet, så pass att jag inte kände att jag kunde slutföra arbetspasset. Det tyckte inte arbetsledarna heller. Dagen har därav spenderats i soffan med foten i högläge, slötittandes på dåliga tv-program. Men nu inväntar jag sällskap, som medtar flytande medicin. Det röda smärtstillande. Eller rödvin helt enkelt, om vi nu ska vara rak på sak.

Hoppas att ni har en fantastisk lördag.. Och att ni inte är lika halta och lytta som jag, klantarslenas konung!

Puss och kläm

Att vakna och känna sig totalt klarvaken och färdig med sovandet 20 min innan klockan ringer är alltid lika kul. Särskilt när man vet att man sovit för få timmar. Speciellt när man ska upp för att jobba tio timmar. Och ypperligt gärna när alarmet egentligen var ställt att tjuta 04:00!

4:40 var jag och jyckovic ute på morgonpromenad och medans jag lyssnade till morgonfrosten som sprakade under hans tassar i gräset började jag själv fundera på ifall det är okej att börja använda långkalsonger snart? Fy satan vad det är kallt om morgnarna! Längtar redan till nästa sommar.

Senast jag var uppe såhär tidigt var när vi livdragoner skulle marschera genom Sthlm innan gryningen för att gå på julotta i HM konungens kyrka. Kungen dök inte ens upp. I don't blame him.. Jag hade gärna legat kvar i min varma säng på slottet!

Jaja, dagen efter och allt såntdär tjafs. Jag lyckades bli full som en kastrull på tre (TRE!!) glas vin igår. Är nog ingen större vindrickare, nej. Jag älskar iaf när man rajrajar på fredagar, då blir lördagen som en bakissöndag och därefter kommer plötsligt ännu en söndag till. Världens längsta helg helt enkelt!

Och någonting säger mig att kvällen kommer att bli jävligt bra! :)

Jag har theme-låten som ringsignal, jag har sett ALLA avsnitt (inkl de som ännu inte släppts i Sverige), jag leker med tanken att köpa två katter för att döpa dem till stinson och mosby och jag refererar ständigt till händelser i storylinen.. Ändå.. ÄNDÅ har jag lyckats missa international suit up day i år. Fy fan. Skam! Här sitter jag på tåget i en slapp farfarströja, hoodie och jeans. Jag kan ju lika bra lägga mig ner och dö. Eller så svidar jag om till en skjorta när jag anländer i Sthlm.. Ja, så måste det bli!

Nu ska jag fan äta landgång och ta mig en öl!

Hade jag haft en gitarr nu så hade melodierna fullkomligt flödat ur mina fingertoppar, de skulle ha utfört årets exercis över greppbrädan, min själ skulle kännas lite mindre tillknäppt. Jag kan helt enkelt inte tänka utan ett instrument. Eller tänka, det kan jag. Ge mig en ekvation, ett världsproblem, ett logiskt dilemma: jag löser det! Men när det kommer till det här med att känna.. Jag känner mycket väl. Både lycka och smärta. Lyckan över att ha en helt fantatisk kvinna, som utav någon outgrundlig anlednig älskar just mig, alldeles villkorslöst. Smärtan över livets mindre åtråvärda detaljer som vi besparar detta blogginlägg. Men att kombinera dessa tu. Att tänka med känsla, att känna med mina tankar. Det blir bara ett enda stort jävla virrvarr av motstridiga komponenter i hjärnan, filer som varken kan sorteras eller arkiveras i systemet, primära och sekundära känsloyttringar utan något som helst samband. Och mitt i detta trassliga garn-nystan av tvetydiga impulser känner jag begäret att hitta någon sorts trygghet i vad jag vill. Vad jag behöver. Vad fan behöver jag?

Kan någon ro det här jävla tåget i hamn och sätta en gitarr i näven på mig? Här behövs djupgående egenterapi enligt konstens alla regler!

Ikväll ska jycken få ett bad.. Sen ska vi krypa ner i sängen och titta på de senaste avsnitten av how i met your mother. Det är nog det jag bhöver, egentligen.

Det finns ju de som har lite speciell stil när de gosar.. Alla har vi våra egenheter?