Pillertrillaren
Hos läkaren är det alltid samma sak;
Man kommer dit, stolt för att man för en gångs skull var tidig och inte sen, tar motvilligt fram plånboken och betalar avgiften. Tänker att det inte är många stämplingar kvar till ett frikort. I väntrummet sitter man sedan och känner frustrationen stiga när klockan tickar tio över elva och den fula sköterskan inte kommit ut och kallat en Caroline än fastän man hade en läkartid prick. Gamla tanter sänder dömande blickar åt ens håll och själv frågar man sig hur man ens hamnat i detta jävulska väntrum. Väntrummet som bara leder till en läkarundersökning, som jag hatar ännu mer.
När det sedan är dags snubblar man in, klär lite klumpigt av sig, sätter sig ner och besvarar de obligatoriska frågorna. "Varför är du här, får jag se, hur länge och gör det ont om jag slår en slägga i magen på dig?". Tjugo obehagliga minuter senare sitter man åter i väntrummet, går in för att lämna ett prov och tvingas sedan prata jobb med sköterskan för att någon på en utbildning för hundra år sedan talat om för henne att detta är ett bra sätt att distrahera mig från den stickande nålen när hon tömmer min arm på så många rör blod hon bara kan. Därefter blir man lurad till att boka en tid för ett återbesök en månad senare. Vad för gott skulle detta återbesök medföra när jag ändå fått en remiss till en specialist undrar jag då? Skitsamma, 27e mars it is. 150 kronor och lika många obekväma frågor till väntar.
På hemvägen sätter man sedan snusen i halsen när apotekaren säger hur mycket det är tänkt att jag ska betala för medicinerna. Jobbiga jävla mediciner dessutom. Två utvärtes som ska tas vid två tillfällen vardera dagligen, dock ej samtidigt vilket innebär fyra gånger totalt. Sedan lite härlig invärtes medicin i brustablettsformat som smakar skit. tre gånger dagligen. Lägger man till vitamintillskotten som ska tas två gånger dagligen är vi helt plötsligt uppe i nio tillfällen per dygn då jag förväntas ta hand om mig själv. Jag som är så jävla senil.
Så nu är jag 1100 kronor fattigare, för en alternativ behandling som skall utvärderas innan någons ens vet om den hjälper eller vad det egentligen är jag lider av... isn't it just lovely?
Nej nu sket jag i detta och spelar gitarr istället.
Dropped D suits me
Man kommer dit, stolt för att man för en gångs skull var tidig och inte sen, tar motvilligt fram plånboken och betalar avgiften. Tänker att det inte är många stämplingar kvar till ett frikort. I väntrummet sitter man sedan och känner frustrationen stiga när klockan tickar tio över elva och den fula sköterskan inte kommit ut och kallat en Caroline än fastän man hade en läkartid prick. Gamla tanter sänder dömande blickar åt ens håll och själv frågar man sig hur man ens hamnat i detta jävulska väntrum. Väntrummet som bara leder till en läkarundersökning, som jag hatar ännu mer.
När det sedan är dags snubblar man in, klär lite klumpigt av sig, sätter sig ner och besvarar de obligatoriska frågorna. "Varför är du här, får jag se, hur länge och gör det ont om jag slår en slägga i magen på dig?". Tjugo obehagliga minuter senare sitter man åter i väntrummet, går in för att lämna ett prov och tvingas sedan prata jobb med sköterskan för att någon på en utbildning för hundra år sedan talat om för henne att detta är ett bra sätt att distrahera mig från den stickande nålen när hon tömmer min arm på så många rör blod hon bara kan. Därefter blir man lurad till att boka en tid för ett återbesök en månad senare. Vad för gott skulle detta återbesök medföra när jag ändå fått en remiss till en specialist undrar jag då? Skitsamma, 27e mars it is. 150 kronor och lika många obekväma frågor till väntar.
På hemvägen sätter man sedan snusen i halsen när apotekaren säger hur mycket det är tänkt att jag ska betala för medicinerna. Jobbiga jävla mediciner dessutom. Två utvärtes som ska tas vid två tillfällen vardera dagligen, dock ej samtidigt vilket innebär fyra gånger totalt. Sedan lite härlig invärtes medicin i brustablettsformat som smakar skit. tre gånger dagligen. Lägger man till vitamintillskotten som ska tas två gånger dagligen är vi helt plötsligt uppe i nio tillfällen per dygn då jag förväntas ta hand om mig själv. Jag som är så jävla senil.
Så nu är jag 1100 kronor fattigare, för en alternativ behandling som skall utvärderas innan någons ens vet om den hjälper eller vad det egentligen är jag lider av... isn't it just lovely?
Nej nu sket jag i detta och spelar gitarr istället.
Dropped D suits me
Your own disaster
För snart två år sedan hade jag en absolut favoritlåt som slog alla andra med hästlängder, som uttryckte precis hur jag kände, som fick vara med i varje playlist. Inatt återupptäckte jag den låten. Det är onekligen någon annan jag tänker på, fast ändå inte. Just nu passar den bara så bra. Så det är den som får förklara läget idag. Min spelare känner nog av läget eftersom den låten dyker upp oftare än någonsin inatt.
Just think of this and me as just a few of the many things,
To lie around,
To clutter up your shelves.
And I wish you weren't worth the wait,
'Cause there's some things I'd like to say to you.
And I don't think that you know what you've been missing.
'Cause i don't think that you know what you've been missing.
And I dare you to forget the marks you left across my neck,
From those nights when we were both found at our best.
Now I could make this obvious, and you,
You could deny me all in one breath,
You could shrug me off your shoulders. .
Hey lush, have fun.
It's the weekend.
Hey lush, have fun.
(Oh i don't think that you know what you've been missing.
No, i don't think that you know what you've been missing.)
Just forget me.
It's that simple.
Jag önskar att det fanns ett rättvist sätt att verkligen få fram hur jag känner för dig för tillfället.
Just think of this and me as just a few of the many things,
To lie around,
To clutter up your shelves.
And I wish you weren't worth the wait,
'Cause there's some things I'd like to say to you.
And I don't think that you know what you've been missing.
'Cause i don't think that you know what you've been missing.
And I dare you to forget the marks you left across my neck,
From those nights when we were both found at our best.
Now I could make this obvious, and you,
You could deny me all in one breath,
You could shrug me off your shoulders. .
Hey lush, have fun.
It's the weekend.
Hey lush, have fun.
(Oh i don't think that you know what you've been missing.
No, i don't think that you know what you've been missing.)
Just forget me.
It's that simple.
Jag önskar att det fanns ett rättvist sätt att verkligen få fram hur jag känner för dig för tillfället.
maybe tomorrow
Det tog en evighet innan taxin kom.. "fem minuter", vilka jävla fem minuter undrade jag då? Fem minuter hade redan passerat innan jag lämnade hanna och sen hade jag väl stått där vid vägskälet ytterligare lika lång tid.
Tände en cigg i ett försök att fördriva tiden tills den där jävla taxin skulle få lust att dyka upp. Kände frustrationen stiga och det första blosset som alltid är så befriande smakade inte alls som det skulle. Mindes ett löfte jag gett till en väldigt charmig tjej, i väldigt onykter tillstånd, förra helgen. Ett löfte om att inte röka mer, något som satt sina spår i mitt liv som rökare veckan som nyligen passerat. Nog inte så mycket för hennes skull, mest för min egen. Men jag minns min beslutsamhet den natten/morgonen så nu undrar jag om det är värt det varje gång jag tar upp en ny cancerpinne ur fickan.
Efter ytterligare två bloss gav jag upp, cigaretten fick en dejt med marken under min skosula och ett tuggummi fick istället dämpa rastlösheten. I nästa sekund såg jag en taxiskylt komma rusandes i min riktning längre ner på gatan. Bilen stannade och jag hoppade in, fullt medveten om att jag verkligen inte anser mig vara en rökare längre. Får väl se hur morgondagen ter sig.
Tände en cigg i ett försök att fördriva tiden tills den där jävla taxin skulle få lust att dyka upp. Kände frustrationen stiga och det första blosset som alltid är så befriande smakade inte alls som det skulle. Mindes ett löfte jag gett till en väldigt charmig tjej, i väldigt onykter tillstånd, förra helgen. Ett löfte om att inte röka mer, något som satt sina spår i mitt liv som rökare veckan som nyligen passerat. Nog inte så mycket för hennes skull, mest för min egen. Men jag minns min beslutsamhet den natten/morgonen så nu undrar jag om det är värt det varje gång jag tar upp en ny cancerpinne ur fickan.
Efter ytterligare två bloss gav jag upp, cigaretten fick en dejt med marken under min skosula och ett tuggummi fick istället dämpa rastlösheten. I nästa sekund såg jag en taxiskylt komma rusandes i min riktning längre ner på gatan. Bilen stannade och jag hoppade in, fullt medveten om att jag verkligen inte anser mig vara en rökare längre. Får väl se hur morgondagen ter sig.
Closest thing to crazy
Gårkvällens jamsession hos Joy var sjukt skön. Känns som låten blivit färdig och fått en personlighet nu, vilket kanske är rätt bra timat eftersom vi ska spela den på fredag. Hanna och Kim joinade också med pizza och cola, så det blev lite skvallerfika och alldeles förmånga sexistiska skämt. Men sånt gillar vi!
Jag har verkligen spelat hela dagen igår och hela morgonen idag. Låten jag började på igår är nu helt complete. Vartenda anslag på strängarna och varje textrad är nu helt fullbordad. Så snabb och effektiv är jag aldrig när jag skriver, men inspirationen infinner sig mer än någonsin för tillfället. Har dock helt sinnesjukt ont i fingrarna efter allt spelande nu. Ber till gud (även om jag är ateist) att jag inte hamnar i köket på jobb ikväll. Mina stackars händer är alldeles för ömma för att massproducera burgare kvällen lång. Kan "sitta i lådan" istället, som Miki uttrycker det.
Förövrigt börjar solen krypa fram om dagarna, jag får vårkänslor, är singel och livet leker!
(Faktumet med bedrägeriet och mina återkommande läkartider ignorerar vi tills vidare)
Jag har verkligen spelat hela dagen igår och hela morgonen idag. Låten jag började på igår är nu helt complete. Vartenda anslag på strängarna och varje textrad är nu helt fullbordad. Så snabb och effektiv är jag aldrig när jag skriver, men inspirationen infinner sig mer än någonsin för tillfället. Har dock helt sinnesjukt ont i fingrarna efter allt spelande nu. Ber till gud (även om jag är ateist) att jag inte hamnar i köket på jobb ikväll. Mina stackars händer är alldeles för ömma för att massproducera burgare kvällen lång. Kan "sitta i lådan" istället, som Miki uttrycker det.
Förövrigt börjar solen krypa fram om dagarna, jag får vårkänslor, är singel och livet leker!
(Faktumet med bedrägeriet och mina återkommande läkartider ignorerar vi tills vidare)
I'm on top of the world
The mixed tape
Just nu känns det som jag skulle kunna fylla denna meningslösa blogg med helt sinnesjukt många citat från låtar som förklarar både ett och annat om vad som pågår i mitt liv. Eller som inte pågår alls men som ändå berör mig.
Musik har verkligen fyllt all min tid de senaste dagarna, lyssnar jag inte så spelar jag, eller skriver, eller sjunger i badkaret, jammar hos joy eller har spontana elvisduetter med Leo på jobb (mest eftersom han verkade vara den enda som kunde låtarna). Och senast idag lyckades jag knyta ihop helgens bravader till en halvhjärtad text ämnad för den senaste låten. Kommer förmodligen att spela in och slänga upp skiten på myspace någon sömnlös natt nu när jag får hem mina förstärkare och micar igen, i brist på annat liksom.
Det är väldigt mycket one tree hill, elvis och lite spridda grejer som jag i vanliga fall inte lyssnar på. Men det är väl också lite så mitt liv är för tillfället. Ett halvdant försök till att vara nyskapande och lite omtumlande, nya sköna (och osköna) människor och sinnesjukt gamla vänner i omlopp.
Helgen var sjukt onykter, men dock väldigt trevlig. Fick träffa en hel del sköna människor och det behövdes verkligen (fast behövs inte det alltid?). Har även hunnit med en måndagsöl hos Miki som förlängde helgen ytterligare en dag.. Fast jag finner det ganska skrämmande hur seriösa en del vänner låter när de fylleraggar på en på skoj (för visst var det på skoj? och absolut på fyllan). Och jag själv borde nog också lära mig att hålla tyst om vad jag tycker och tänker i onyktert tillstånd. Men den läxan lär jag mig en annan dag tänkte jag. Nu ska jag fortsätta mitt youtubande efter en massa skön musik och videoklipp på en enarmad travis barker som ändå lyckas banka till det rejält på sitt trumset. Ge mig en tiondel av hans talang!
Eller så kan man ge sig fan på att försöka somna.. om man ändå hade någon att sova med. Youtube it is!
No, I can't dance unless it's slow or sad
To a song that's far less obvious
If you're using me, do it slowly
Make it last until I have to go
Musik har verkligen fyllt all min tid de senaste dagarna, lyssnar jag inte så spelar jag, eller skriver, eller sjunger i badkaret, jammar hos joy eller har spontana elvisduetter med Leo på jobb (mest eftersom han verkade vara den enda som kunde låtarna). Och senast idag lyckades jag knyta ihop helgens bravader till en halvhjärtad text ämnad för den senaste låten. Kommer förmodligen att spela in och slänga upp skiten på myspace någon sömnlös natt nu när jag får hem mina förstärkare och micar igen, i brist på annat liksom.
Hope you let your intuition
Precede my reputation
Cause I have one
Det är väldigt mycket one tree hill, elvis och lite spridda grejer som jag i vanliga fall inte lyssnar på. Men det är väl också lite så mitt liv är för tillfället. Ett halvdant försök till att vara nyskapande och lite omtumlande, nya sköna (och osköna) människor och sinnesjukt gamla vänner i omlopp.
She's a pretty girl
She's always falling down
And I think I just fell in love with her
Helgen var sjukt onykter, men dock väldigt trevlig. Fick träffa en hel del sköna människor och det behövdes verkligen (fast behövs inte det alltid?). Har även hunnit med en måndagsöl hos Miki som förlängde helgen ytterligare en dag.. Fast jag finner det ganska skrämmande hur seriösa en del vänner låter när de fylleraggar på en på skoj (för visst var det på skoj? och absolut på fyllan). Och jag själv borde nog också lära mig att hålla tyst om vad jag tycker och tänker i onyktert tillstånd. Men den läxan lär jag mig en annan dag tänkte jag. Nu ska jag fortsätta mitt youtubande efter en massa skön musik och videoklipp på en enarmad travis barker som ändå lyckas banka till det rejält på sitt trumset. Ge mig en tiondel av hans talang!
I'm forever black-eyed
A product of a broken home
There's No 'I' In Team
Well well.. nu är de värsta pms-attackerna över så man vågar ge sig ut bland folk igen utan att vara rädd för att mörda eventuella medmänniskor under dagen.
Veckan har varit omväxlande. I måndags ville la chiefe @ work prata med mig, min första fråga var givetvis "har jag varit dum?", men icke. Däremot ville han lägga upp en utbildningsplan så att jag ska kunna köra skift när de andra går på semester i sommar. Antar att erbjudandet om att bli arbetsledare innebär att jag får fortsätta när min provanställning går ut (för det är fortfarande två månader kvar innan de måste lämna besked), men här går det snabbt i svängarna. Att få löfte om att avancera på karriärsstegen och få löneförhöjning innan man ens blivit fast anställd är enligt mig en fin metod som varje arbetsgivare bör införa snarast!
Tisdagen bjöd på lite snack på din gata med Joy och Mona. Det diskuterades om det gör någon skillnad att dejta någon som har betydligt bättre ekonomi än vad man själv har. svar; ja. Men komedin låg i att jag och Joy snackade om samma tjej. Det var nog dock inget lyssnarna uppfattade. Sedan blev det pizzakräng och dildosnack de resterande timmarna av tisdagskvällen.
så gled vi in på onsdagen... I mina pms-attacker gjorde jag upp mordplaner för varje idiot som stormat in och ut ur mitt liv den senaste tiden. Men efter ett besök hos emma med efterföljande sällskap av alex lugnade jag mig ganska snabbt och dagens negativa känslor ersattes av mysfaktor och filmtittande.
Idag blir det jobb eftersom mackis tydligen är sjuk och eftersom jag inte kommit på något bättre sätt att spendera dagen på ställer jag upp och jobbar lite. Extra pengar sitter alltid lika fint.
Vad helgen har att erbjuda återstår att se.. Förslag mottages tacksamt.
