Down, set, go

Vi HADE planer på en lugn hemmakväll.. Nämnde jag att vi är tre pers? Hujedamej, vart fan ska den här kvällen sluta? Kippis!

Föllsedagsfrukost. Nuff said! Nu ska jag dricka upp min champagne och vingla iväg på en shoppingtur på stan. På återseende!

Det är en jävla tur att jag har klipptid imorgon. För det är en redig morgonfrilla/knullrufs/rakt afro jag för tillfället ligger inne med. Tycker att det var rätt kul att äntligen kunna headbanga med håret. Älskling tycker jag ser ut som idiot. Hon ville varken följa med mig till Coop eller ut med hunden om jag såg ut såhär. Så, som sagt, det är tur att en har klipptid imorgon.

Jag längtar till helgen! Det kommer att bli ett jävla röj, vilket var sjukt längesen. Dessutom längtar jag efter att få vara ledig med min älskling hela veckoslutet, det var också alldeles förlänge sedan sist. Kommer fan att peppa ända till lördag!

Det var high life på jobb inatt. Efter att ha gått mellan i ett bråk, lagat diverse krånglande kassamaskiner och kortterminaler, råkat ryta till mot medarbetare som för tillfället mer kändes som motarbetare, släckt en brinnande micro och löst alla mindre och större problem som kom i vår väg tänkte jag att jag verkligen gett allt för att leda nattens skift i rätt riktning och att jag kunde slappna av lite i rollen som arbetsledare, för nu var det ju bara "sista timmen kvar". Smet ut på en snabb cigg och gick sedan in på kontoret för att räkna en kassa tillsammans med en medarbetare, varpå hon säger "det händer något där ute". Kommer ut till världens slagsmål/misshandel med en grupp killar som ligger ner och sparkar på varandra. Killen som fick mest stryk var självklart den som inte alls var intresserad av att bråka, och efter att han blivit framsläpad till kassalinjen (av en såndär sällsynt hjälte med civilkurage) fick jag och hans vän upp honom på benen igen och såg till att han var i säkerhet medans EN polis, den enda som först kom till platsen (snacka om gravt underbemannad!) härjade fram som en buffel mellan de som inte riktigt ville avsluta bråket där. Tillslut lugnade situationen ner sig och polisen (som nu fått sällskap av ganska många kollegor) omhändertog några, den stackars killen fick vård och vi kunde återgå till vårt arbete. Det var inte förän efteråt, när jag stod och pratade med min skiftmedarbetare, som jag insåg att jag hade någon annans blod på mina händer. Det var rätt svårt att somna vid nio imorse med en puls som fortf var uppe i taket.

Men nu är det fan nya tag. Tar en tur med hunden och drar sedan till gymet innan jobb, man lär ju få biffa till sig lite extra inför nattens bravader. Tydligen händer vadsomhelst på avenyn. Vart är alla "goa gubbar" kan man fråga sig?

Ni vet när man träffar någon och det liksom uppstår en krock. En bra sådan, men likväl en stor jävla krasch. Det brakar och brusar, slår gnistor, glittrar, svider och kittlas litegrann. När man plötsligt finner sig framför en annan människa och ser sig själv lite på avstånd, fast ändå precis här och nu, alldeles förvirrande, bli högröd i ansiktet av lycka, frustration, ett emotionellt fylleslag som får hela världen att snurra.. Fastän ni står alldeles stilla, här och just nu, fast ändå flera mil och år härifrån. När allt annat försvinner. Fast allt annat är allt du försöker tänka på. När du finner dig själv bli generad för första gången sedan pubertetens tarvliga hångelförsök. När du känner dig hel, fast naken, ihålig och genomborrad av en blick som liksom verkar se din själ mer än själva massan som fysiskt utgör dig. Din kropp. Dina ord. Den du som alla andra ser. När du själv börjar tappa greppet om vem du är, vad du känner, vad du prioriterar. Och du inte vet vad det är som händer, men du kan inte slita blicken, du kan inte gå därifrån.. Så du tillåter, fast ändå motvilligt på något vis, dig själv att drunkna i ögonblicket, känslan, i vad det än är du inte kan sätta fingret på. Och året efter, när röken lagt sig, när du insett att det är just där du ska vara.. När vardagstristessen försöker smyga sig på. Där och då känner du dig plötsligt lika naken, liten, generad och fascinerad igen. Allt på grund av en blick. En beröring. Ett leende. Och ännu en gång är allt nytt. Och du förbannar dig själv för att du måste åka iväg och jobba hela natten. Men någonstans finner du tröst i att vi har resten av livet på oss att somna och vakna tillsammans. Lite sådär snurrar det i mitt huvud just nu.

Hur kommer det sig att man alltid tar fram en kniv när man dukar, även om man inte har för avsikt att använda den? Och sen lägger man den i disken, fastän den är ren!? Ärligt talat, jag fattar inte..

Ärligt talat, om någon igår hade berättat för mig att mina lår idag skulle svida som överfulla nåldynor och samtidigt vara stela som cement så hade jag nog stannat på crosstrainern. Magen ligger inte långt efter i tävlingen "vilken kroppsdel kan ömma mest?".

Men vill man vara fin får man lida pin, som det så fint heter. Drar till jobbet för att se om jag kan få med mig brudarna på ett pass bodycombat. Vi ses när jag skaffat rullator!

Det är ju klart som korvspad att ni ska få en bild på min äggmacka med. Det är väl så det går till på en riktig blogg?

Paniken som uppstår när man får mens för tidigt. En vecka för tidigt. Totalt oväntat. När man är naken. Precis utkommen ur duschen. På gymet. Alltså inte hemma, utan PÅ GYMET!! Need I say more? Min mamma har dock lärt mig (lögn. Min mamma har inte lärt mig särskilt mycket mer än att jag är stark och dessutom borde akta mig för alkohol och folk som förtärt förmycket av denna vara under en längre period.) att man alltid ska se livet från den ljusa sidan. Såååå.. Det blir iaf jävligt svårt för heteronormativa bittertanter att hävda att jag hamnat i fel omklädningsrum? Ja, det är ju.. Bra?

Testade idag cxworx för första gången. Hade inte särskilt höga förväntningar, utan istället planer på att behöva pumpa vidare på maskinerna efteråt, eftersom att passet bara var en halvtimme långt. Men det var fan bra! Brände riktigt gött i musklerna och vid ett par tillfällen sneglade jag på klockan och undrade stilla (skrek inombords) hur tiden kunde gå så långsamt (hur jävla lång tid en halvtimme kunde vara eftersom att tiden aldrig tog slut!?). Lugnt och sansat alltså. Eventuella svordomar beskyller jag för tillfället PMS:en.

Därefter begav sig älskling mot jobb och jag åkte hem till hunden och åt en andra frukost bestående av knäckemackor med ägg och mayo, oboy och lite goa värktabletter. Tänker nu lägga mig i fosterställning och totalignorera att jag har en tvätt-tid som jag akut borde utnyttja. När jag vaknar igen ska jag ringa en läkare för att rådfråga om avlägsning av livmoder, alternativt könsbyte.. Ja, lite så har jag det för tillfället.



Sedan har jag även hört att det ska vara till hjälp att hålla gnistan vid liv om man skickar kärleksfulla sms till varandra under då den ena parten befinner sig på arbetet. Vad gör vanliga par? Vad skriver de till varandra? Jag har hört talas om något de refererar till som "söta sms" eller "kärleksförklaringar". Jag förstår inte? Såhär har vi det, faller det in i ovan nämnda kategorier?

En morgon-pw, ett gymbesök och en urgod middag senare är jag precis så mör i kroppen som man vill vara när man ska krypa upp i soffan för att äta chips med sin kärlek. Jag vill aldrig sluta vara ledig!

Känner mig fortfarande lite bakfull och sliten.. Hade dock väldigt trevligt i fredags, så det får vara värt det. Däremot var det mindre trevligt att träna bakfull. Huvudet snurrade och det sved rätt så bra i musklerna när rödvinet svettades ut ur systemet. Men det är väl i det läget man får skylla sig själv? Tänker och tror att det blir lite mer givande att pumpa idag, efter en hel natts sömn, ingen fylla och stadig frukost. Sen måste jag fan ta tag i mitt liv.. Åker på kurs om tre v och är fortf inte klar med alla förstudier. Om någon upphittar min borttappade motivation inför det blir jag ytterst tacksam vid återlämning!

Jag kan inte med ord förklara hur mycket hellre jag hade varit hemma med min kärlek, än att jobba hela natten lång. Att jag vaknade nio imorse gör inte heller saken bättre. Lär avlida under nattens gång. Längtar tills imorgonbitti då jag får gå hem, krypa ihop i fosterställning i sängen och kräva lite morgonmys.

Det är två dagar varje vecka som vi inte ska oroa oss för. Två dagar som ska hållas fria från oro och onda aningar. En av dessa dagar är gårdagen med dess misstag och bekymmer, dess fel och brister, dess smärta och plåga. Gårdagen är för alltid bortom vår kontroll. All världens pengar kan inte skaffa tillbaka gårdagen. Vi kan inte göra en enda utförd handling ogjord. Vi kan inte ta tillbaka ett enda ord vi sa.

Gårdagen är oåterkalleligt borta.



Den andra dagen som vi inte ska oroa oss för är morgondagen med sina eventuella motgångar, sina bördor, sitt stora löfte. Morgondagen är också utom vår omedelbara kontroll. Morgondagens sol kommer att gå upp strålande eller bakom en molnslöja, men den kommer att gå upp.

Tills så sker har vi ingen del i morgondagen ty den är fortfarande ofödd.



Det återstår endast en dag - IDAG.

Vem som helst kan utkämpa en dags prövningar. Det är bara när du och jag adderar börden med de här två förskräckliga evigheterna, gårdagen och morgondagen, som vi bryts ner.



Det är inte dagens upplevelser som driver oss till vansinne. Det är samvetskvalen eller bitterheten över någonting som hände igår eller fruktan för vad morgondagen kan föra med sig.



Försök därför att göra ditt bästa för att...

...LEVA EN DAG I TAGET

Särskrivning? Allvar? Jag tänker fan skylla på sömnbristen! Eller bakfyllan.. Tankspriddheten. Något. Vadsomhelst! Pinsamt.

HELKROPPSMASSAGE vill jag ha!!

Och när vi ändå är igång så tycker jag att alla andra ska skärpa sig på samma ämne. Det heter tex inte "skit roligt". Hur fan går det till när du skiter om det nu är så jävla roligt? Clown på toaletten? Lila avföring? Tecknade serier på toalett-pappret? För det låter ju skitroligt. Kanske borde testa.

Nej, nu blir jag upprörd.

Vi pratar om något annat.

Var fasiken är godispåsen?

Idag vill jag inget hellre än att va den lilla tigern.. När man snittat 5h sömn de senaste fyra nätterna och jobbat 6-16 på det och dessutom hunnit med en snabbfylla under tiden är man rätt så mör. Jag är sådär trött, kär och emotionell som jag alltid blir när jag är slutkörd eller bakfull och tycker lite synd om mig själv. Någon som kommer hit med ostbricka, ciderdryck och jordgubbar åt mig? ..och en helkropps massage, tack!