Ibland förundras, förstummas och förvånas jag över somliga personers intensiva intresse av sina medmänniskors privatliv. Den bästa biten är nog den egenutnämnda rätten till en åsikt. Och visst är det just MIN åsikt som stämmer? Oavsett vem jag är eller vilken egentlig kännedom jag har om ämnnet måste ändå min bild av det hela vara den som bäst stämmer överens med verkligheten. För vem skulle annars jag vara, om jag inte fick lov att ha så många tankar om vad/hur andra gör? Inte kan man rannsaka sig själv, det går ju bara inte.