Inatt när jag skulle sova var jag, kvällens mängd av brygd till trots, tillräckligt klok för att tänka tanken: "imorgon när jag vaknar måste jag påminna mig själv om att jag haft världens bästa kväll, så att jag minns att det var värt det!" Och det var tamejfan tur att jag mindes det när jag vaknade på morgonen, för det var inte direkt skönt att kliva upp ur sängen, fortfarande lite rund under tassen efter gårkvällens bravader och bege sig iväg på möte. Men det var värt det! Vår otippade partytrio slog nog alla rekord igår. Och stort tack till Alice för en grym klubb och en grym spelning. Och lika mycket tack till Mange för den grymma spelningen, men mest för att jag äntligen fick min efterlängtade bamsekram. Som sagt, att krama en karl stor som ett hus.. det är i en klass för sig.