Ranta tänker till, Pt.1

Mr Marley speaks of love

"Only once in your life, I truly believe, you find someone who can completely turn your world around. You tell them things that you’ve never shared with another soul and they absorb everything you say and actually want to hear more. You share hopes for the future, dreams that will never come true, goals that were never achieved and the many disappointments life has thrown at you. When something wonderful happens, you can’t wait to tell them about it, knowing they will share in your excitement. They are not embarrassed to cry with you when you are hurting or laugh with you when you make a fool of yourself. Never do they hurt your feelings or make you feel like you are not good enough, but rather they build you up and show you the things about yourself that make you special and even beautiful. There is never any pressure, jealousy or competition but only a quiet calmness when they are around. You can be yourself and not worry about what they will think of you because they love you for who you are. The things that seem insignificant to most people such as a note, song or walk become invaluable treasures kept safe in your heart to cherish forever. Memories of your childhood come back and are so clear and vivid it’s like being young again. Colours seem brighter and more brilliant. Laughter seems part of daily life where before it was infrequent or didn’t exist at all. A phone call or two during the day helps to get you through a long day’s work and always brings a smile to your face. In their presence, there’s no need for continuous conversation, but you find you’re quite content in just having them nearby. Things that never interested you before become fascinating because you know they are important to this person who is so special to you. You think of this person on every occasion and in everything you do. Simple things bring them to mind like a pale blue sky, gentle wind or even a storm cloud on the horizon. You open your heart knowing that there’s a chance it may be broken one day and in opening your heart, you experience a love and joy that you never dreamed possible. You find that being vulnerable is the only way to allow your heart to feel true pleasure that’s so real it scares you. You find strength in knowing you have a true friend and possibly a soul mate who will remain loyal to the end. Life seems completely different, exciting and worthwhile. Your only hope and security is in knowing that they are a part of your life." 

- Bob Marley



Å ena sidan vill jag stjäla bobbans ord rakt av och säga "yes, totally agree! I've found her!". Och ja, jag vet att det är mycket, det är tidigt, det är kraftfulla ord som renderar i stora löften. Men jag är säker, så säker man kan vara i en värld där allt är föränderligt. Och det finns en risk att även sättet jag känner förändras, men jag tror och hoppas att det landar i något varaktigt.

Å andra sidan tycker jag att herrn har lite fel.. Jag tror inte på EN kärlek. En människa som är skapt just för dig, som är rätt från början till slut. Jag var otroligt attraherad och drogs till min kärlek då vi sågs första gången, men med all säkerhet kan jag säga att tidpunkten hade slitit itu alla chanser till den relation vi nu befinner oss i om jag gett efter för min passion redan då. Då hade jag ju redan träffat någon annan, som också var "den rätte", men vi hade inte hunnit avsluta vårt kapitel än. Och det är för jävla viktigt att det får bli gjort. Om man inte stänger boken och reflekterar över det man nyss läst innan man plockar upp uppföljaren, hur ska man då helhjärtat kunna ta till sig och förstå handlingen och karaktärerna/relationerna?

Jag tänker inte för en sekund tanken att jag ångrar något löfte jag givit i min senaste relation. Jag tänker inte ta tillbaka något jag sagt, inte ens "du är den enda".. För det var precis det hon var. Just då. Och det var det jag behövde att hon skulle vara. Det finns ingen relation, vänskaplig eller romantisk, som lärt mig så mycket om kärlek, ömsesidig respekt, framtidstro, tillit, hopp och förmågan att älska som just den relationen vi hade till varandra. På gott och ont. Men det var kanske just i det syftet vi behövde varandra, för en lärorik promenad i bakläxans spår.. Och det var där jag lärde mig att helhjärtat älska någon, riva mina murar, få hjärtat krossat med vetskapen om att kärleken som föregick var värt det och att som en hel person gå vidare. Varför ångra något du ändå inte kan sudda ut? Lär dig av misstagen istället, väx genom misslyckandet och ta med dig visdomen in i nästa kapitel av boken som utgör ditt liv.

Sedan är jag även lite kritisk till påståendet "Never do they hurt your feelings or make you feel like you are not good enough, but rather they build you up and show you the things about yourself that make you special and even beautiful." Min kärlek får mig att känna mig speciell, vacker, stark.. så i det avseendet har han komplett rätt. Men det utesluter inte faktumet att vi kommer att såra varandra. Det är oundvikligt. Om vi inte sårade varandra, i stort och smått, och tog argumentationen och kompromissen som ofta följer, hur skulle vi då lära oss utav varandra? Hur skulle vi då växa som individer och som par? Dessutom tänker jag att om man tassar på tå kring sin partner för att aldrig fälla en sårande kommentar eller utföra en handling som i den andres ögon uppfattas som ngt kränkande kommer man tillslut att kväva och därigenom såra sig själv. Det finns inga pusselbitar som passar perfekt. Och även de som liknar varandra allra mest kommer att befinna sig i olika sinnestämningar, påverkade av olika yttre faktorer, eller ha olika åsikter och olika ömma punkter gällande vissa individuella områden. Det krävs en tankeläsare för att kunna förutse allt som min partner möjligtvis skulle kunna bli sårad utav. Näst intill en allsmäktig gud då hon kanske inte själv alltid är medveten om sina ömma punkter, detsamma gäller mig. Och jag är ingen tankeläsare, inte hon heller. Men sårandet till trots finner man en gemensam väg och låter den inte genomsyras av negativiteten, sålänge de positiva aspekterna överväger. Och jag är av tron att det är upp till oss själv hur vi väljer att se och vårda relationen. Kärlek är inget som bara "händer". I början är det kanske så, men när nyförälskelsen lagt sig och man går in i nästa fas är det väl upp till varje par att anpassa sig, påminna sig om varför man är tillsammans och själv forma sin relation. Jag vill ha en relation som karaktäriseras av styrka, gemenskap och ömsesidig respekt. Jag HAR en sådan relation. Och det är helt jävla F-in' fabolous!



Kommentarer
Postat av: Rebecca

Älskade, du är fantastisk <3

2011-05-10 @ 15:31:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0