Jag vill inte behöva gå vidare, komma över det, eller känna såhär. Varje ord får magsäcken att vända sig, varje gång jag möts av tystnad likaså. Men vad gör man när man är ensam om att kämpa fastän man borde varit två? Och trösten i vetskapen att man förtjänar bättre blir ganska vek när man vet hur bra det kan vara. Jag vet vad som går förlorat, vet du?


Mina vänner kan vara de bästa som finns, varje liten gest uppskattas <3