Jag är sådan som person att jag blir väldigt besviken när jag inte når mina mål, vilket jag oftast inte gör. Men varje gång jag repar mig inser jag att jag dragit otroliga lärdomar av allt jag upplevt på vägen. Varför är det då så svårt att lära sig att det är resan som är det viktiga och inte slutdestinationen?

Jag är otroligt tacksam för alla dagar jag fått spendera med min största kärlek, den mest otroliga människan som dykt upp i mitt liv hittills. Jag är väldigt ledsen för att saker och ting inte riktigt gick som planerat. Och jag har kommit till insikt med värdefull fakta om mig själv som person och om livet i det stora hela.

Nu gäller det bara att komma på fötter igen. Håll tassar och armar innanför vagnen, nu rullar vi vidare!