Ibland känns det som att livet är en evig väntan. Väntan på besked, väntan på att folk ska bestämma sig, väntan på något bättre, väntan på sommaren samt den eviga väntan på csn. Idag har vi iaf fått besked om att ett hyreskontrakt ska skickas runt halva sverige för påskrifter så att Ralexanta äntligen kan påbörja byggandet av sitt imperium! Då kan vi stryka en grej från väntelistan. Känns helt sinnesjukt bra!

Det som just nu oroar mig mest är väntan på remissen till sahlgrenska, att få nålar intryckta i ljumsken låter inte som det skönaste man kan sysselsätta sig med. Men jag längtar, för jag vill ha provsvar och få höra att allt är okej. Det kommer att vara okej, det finns inget annat alternativ! Jag vägrar fler konstiga sjukdomar from nu! Uppfattat? Bra.

Igår blev jag stoppad av en liten alkad snubbe som stank sprit när jag var påväg till pop. Den lilla alkoholstinkande herren bad om att få läsa en dikt som han just skrivit. Eftersom han såg ensam ut och jag inte hade något bättre för mig medans jag väntade på spårvagnen bestämde jag mig för att ge honom ett par minuter av min tid, enbart för att jag tyckte synd om honom. Det sjuka var att det verkligen gav mig något. Texten han läste upp sådde verkligen ett frö av visdom i mitt medvetande. Att visdomsord från en människa som av samhället enbart ses som slödder kan göra så stor skillnad är verkligen inget man förväntar sig att uppleva sådär på en torsdagskväll. Sen att jag inte hade velat umgås med en person av den karaktären är en helt annan femma. Men tack, vem du än var, för att du knuffade in mig i nya tankebanor.

Nu behöver hunden ett bad, sen är det min tur. Ikväll blir det fullt ös för att ta igen de senaste helgernas vita lördagar. Vi ses i dimman!