Pillertrillaren

Hos läkaren är det alltid samma sak;

Man kommer dit, stolt för att man för en gångs skull var tidig och inte sen, tar motvilligt fram plånboken och betalar avgiften. Tänker att det inte är många stämplingar kvar till ett frikort. I väntrummet sitter man sedan och känner frustrationen stiga när klockan tickar tio över elva och den fula sköterskan inte kommit ut och kallat en Caroline än fastän man hade en läkartid prick. Gamla tanter sänder dömande blickar åt ens håll och själv frågar man sig hur man ens hamnat i detta jävulska väntrum. Väntrummet som bara leder till en läkarundersökning, som jag hatar ännu mer.

När det sedan är dags snubblar man in, klär lite klumpigt av sig, sätter sig ner och besvarar de obligatoriska frågorna. "Varför är du här, får jag se, hur länge och gör det ont om jag slår en slägga i magen på dig?". Tjugo obehagliga minuter senare sitter man åter i väntrummet, går in för att lämna ett prov och tvingas sedan prata jobb med sköterskan för att någon på en utbildning för hundra år sedan talat om för henne att detta är ett bra sätt att distrahera mig från den stickande nålen när hon tömmer min arm på så många rör blod hon bara kan. Därefter blir man lurad till att boka en tid för ett återbesök en månad senare. Vad för gott skulle detta återbesök medföra när jag ändå fått en remiss till en specialist undrar jag då? Skitsamma, 27e mars it is. 150 kronor och lika många obekväma frågor till väntar.

På hemvägen sätter man sedan snusen i halsen när apotekaren säger hur mycket det är tänkt att jag ska betala för medicinerna. Jobbiga jävla mediciner dessutom. Två utvärtes som ska tas vid två tillfällen vardera dagligen, dock ej samtidigt vilket innebär fyra gånger totalt. Sedan lite härlig invärtes medicin i brustablettsformat som smakar skit. tre gånger dagligen. Lägger man till vitamintillskotten som ska tas två gånger dagligen är vi helt plötsligt uppe i nio tillfällen per dygn då jag förväntas ta hand om mig själv. Jag som är så jävla senil.

Så nu är jag 1100 kronor fattigare, för en alternativ behandling som skall utvärderas innan någons ens vet om den hjälper eller vad det egentligen är jag lider av... isn't it just lovely?

Nej nu sket jag i detta och spelar gitarr istället.
Dropped D suits me

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0