Det tog en evighet innan taxin kom.. "fem minuter", vilka jävla fem minuter undrade jag då? Fem minuter hade redan passerat innan jag lämnade hanna och sen hade jag väl stått där vid vägskälet ytterligare lika lång tid.

Tände en cigg i ett försök att fördriva tiden tills den där jävla taxin skulle få lust att dyka upp. Kände frustrationen stiga och det första blosset som alltid är så befriande smakade inte alls som det skulle. Mindes ett löfte jag gett till en väldigt charmig tjej, i väldigt onykter tillstånd, förra helgen. Ett löfte om att inte röka mer, något som satt sina spår i mitt liv som rökare veckan som nyligen passerat. Nog inte så mycket för hennes skull, mest för min egen. Men jag minns min beslutsamhet den natten/morgonen så nu undrar jag om det är värt det varje gång jag tar upp en ny cancerpinne ur fickan.

Efter ytterligare två bloss gav jag upp, cigaretten fick en dejt med marken under min skosula och ett tuggummi fick istället dämpa rastlösheten. I nästa sekund såg jag en taxiskylt komma rusandes i min riktning längre ner på gatan. Bilen stannade och jag hoppade in, fullt medveten om att jag verkligen inte anser mig vara en rökare längre. Får väl se hur morgondagen ter sig.