Some things never change

Idag är en dryg dag, vet nog inte riktigt varför eg. Men allt har kännts mer eller mindre drygt på sistonde. Problemet ligger nog i att det händer alldeles förmycket just nu, eller så händer det inget alls. Jag vet inte.

Det är kanske där problemet ligger... i att jag inte vet något.. Alls.

Hur ska man kunna definiera lyckan om du inte vet vad som krävs för att just du ska känna dig lycklig? Om du inte vet vad det är som får dig att känna att livet är värt att leva, kan det lätt uppstå komplikationer när du försöker lista ut hur du på bästa sätt ska ta dig genom det. Och är vi inte säkra på vårt mål kan vi inte heller vara säkra på vilka medel vi ska nyttja för att nå dem.

Det hela kan nog liknas vid en fotbollsmatch. Var du inte vaken i halvleken och missade att lagen bytte planhalva vet du inte vart du ska göra mål. Då är risken stor att du blir idioten som jublade efter att du fintat din egen målvakt.

Är du inte medveten om vad du vill ha ut av din tillvaro och hur du vill gå tillväga för att känna meningsfullhet i din vardag krävs det enorm tur för att du om 50 år ska kunna se tillbaka på ditt liv utan ånger och bitterhet över hur du valde att leva det. Jag vill kunna sitta i min gungstol, röka min pipa ifred och känna att jag är nöjd med vad jag åstadkommit i mitt liv. Jag vill kunna säga att jag inte ångrar en dag av det jag upplevt, för att jag helatiden vetat vad jag vill uppnå och därigenom kunnat agera efter detta.

Men ska jag vara ärlig vet jag inte ens vilken hand jag ska använda efter ett välbehövt toabesök på bakfyllan.

Men en sak har jag iaf uppmärksammat. Ovisshet och ovilja kommer ofta (och gärna) i varandras sällskap. För just nu känner jag mig inte särskilt sugen på ngt alls, förutom att häcka i soffan a'la Al Bundy-stil.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0